Provsmakning: Fördärvet DIPA

Min senaste dubbel-IPA ”Fördärvet” har varit klar ett tag. Ölen hälls upp med ett kritvitt fluffigt skum som sakteliga lägger sig och efterlämnar lite fluff längs insidan av glaset. Vätskan är svagt disig men relativt klar, tots att jag inte klarnat ölen med mer än att jag tillsatte protafloc vid kok. Färgen är åt bärnstenshållet. Snygg!

Doften är apelsinskal och citrus generellt, med lite barrskog och en allmänt humlig ton. Kanske aningen aningen klen i doften kan jag tycka med tanke på att det ändå är en hel del humle i, dessutom torrhumlad två gånger.

Väl i mun smakar det klementin, citronkarameller, apelsinmarmelad och lite bröd. Bra tryck i smaken! En ganska djup och värmande smak, med en växande torr efterbeska. Vätskan känns medeltjock och kolsyrenivån är ganska låg och rimlig för stilen.

Jag älskar DIPA och denna var verkligen god! Den är relativt lik sin förlaga Ruination, men som vanligt när det gäller välhumalde öl så är kvaliteten på humlen den mest utslagsgivande faktorn. Jag lyckades få tag på riktigt bra Centennial (vilket tydligen är ganska svårt i år) och därför blir det också bra. Man kan ju med fördel byta ut humlesorterna till vad man har tillgång till och jag tycker att maltbasen gjorde sig riktigt bra för en DIPA trots att karamellmalten får strax över 5 % av maltnotan.

Jästen då? Jodå, den märks inte av alls, precis som sig bör i en DIPA. Den har jäst rent och man kan inte känna några spår av jästen i vare sig doft eller smak. Så M44 är ett bra alternativ för att göra klara (som i icke disiga) IPA.

fix3fix2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s