Bryggdag: Fördärvet DIPA

När jag började brygga var det vanligare att man bryggde en stram och besk west coast IPA än vad det är nu. För något år sedan började NEIPAn ta plats, antagligen med Heady Topper i spetsen, och det är nu ovanligt med en klar och besk IPA på krogen. Däremot försöker alla bryggerier överträffa varandra i grumliga och låg-IBU-IPAs. Jag tycker förvisso att NEIPA är sjukt gott när man får tag i en bra (exempelvis nu senast Stigbergets New and Improved GBG, fan vad gott!), men jag blir ändå trött på dem efter ett tag. De kan bli lite ”murkiga”, och lite fadda i smaken. Jag saknar framförallt beskan. Nästa gång jag brygger IPA blir det kanske en NEIPA, men denna gång blir det en besk klassisk västkust-dubbelIPA, för att rensa upp smaklökarna lite.

Jag skrev för ett tag sedan om att jag var sugen på att prova att brygga en klon på Stones Ruination dubbel-IPA. Den bryggdes enligt vad jag hittat ursprungligen med Magnum som bittergiva och sedan massor med Centennial i sena givor och torrhumlingen, medans den senare är ersatt med ”Ruination 2.0” där de har massor av olika humlesorter i koket. Fortfarande magnum som bittergiva men förutom Centennial så används Azacca, Simcoe, Nugget m. fl.

Jag valde att göra lite varken eller. Jag valde Columbus istället för Magnum som bittergiva, för jag gillar som bekant den. Magnum är lite försiktigare och inte lika vresig i sin beska, men jag tycker Columbus passar perfekt i west coast-IPOr. Som sena givor har jag använt bara Centennial, och den ska torrhumlas med massa Centennial och en liten släng av Columbus.

Maltbasen är väldigt enkel som sig bör, bara pale alemalt och lite karamellmalt.

Vad gäller vattenbehandlingen så har jag behandlat den stramare åt sulfathållet, ungefär 180-200 ppm SO4 och 60 ppm klorid. (En liten varning till er som använder Brew n´Waters excelfil: deras pale ale-profil är galet sulfatig. Den tycker man ska ha 300 ppm sulfat, men det blir lite väl torrt tycker jag.)

Som jäst har jag valt torrjästen ”US West Coast M44” från Mangrove Jacks. Den har jag bara använt en gång tidigare vad jag kan minnas, och det var tidigt i min bryggning. Det jag minns tydligast var att ”lagg-tiden” (dvs tiden från pitch till att man kan se att jäsningen börjat) var otroligt lång. Efter lite googlingar och forumdykande så förstod jag att var det ett kännetecken för denna jäst.

Bryggdagen gick bra överlag men det enda som var bökigt var det faktum att jag återigen hade lite för mycket malt för att enkelt kunna håva upp BIAB-påsen. Sockrig vört i halva köket en måndagmorgon är inte mitt drömscenario. Nåja, nu fick jag åtminstone svabbat golvet.

Jag har införskaffat ett torrhumlingsfilter till fatet, och fick en idiotisk idé: jag tänkte att jag stoppar ner filtret i den kylda vörten och hävertar från inuti filtret ner till jäshink. Naturligtvis satte filterhelvetet igen absolut på direkten. 3 dl vätska lyckades jag häverta över med denna metod. Vad trodde jag? Filtret är ju så pass tätt så att den ska hålla inne allt humlebös så självklart ska det sätta igen om man använder det som jag tänkte.

Okej, här kommer receptet:

Fördärvet DIPA (Ruination, typ)
Volym i hink: 22 l
OG: 1.076
FG: 1.010 (?)
SRM: 7 (Mörkgul)
IBU:  100
ABV:  8,5 %
Koktid: 60 minuter

Malt:
7 kg Pale ale
0,5 kg Crystal 10 L

Mäskades en timme vid 66-67 °C

Humle:
60 g Columbus @ 60 minuter innan kokslut
30 g Centennial @ 15 min
30 g Columbus @ 5 min
100 g Columbus @ 0 min

( 20 minuters hopstand vid 80 °C)
Torrhumling 1 i hink: 40 g Columbus och 70 g Centennial
Torrhumling 2 i fat: 70 g Centennial

Jäst: Två påsar US West Coast

Jäses i 17 °C i 4 dagar sen en vecka i rumstemperatur.

Övrigt: Jästnärsalt och protafloc tillsatt 15 minuter innan kokslut. Vattenbehandlat i mäskvatttnet med 3 g kalciumklorid, 5 g kalciumsulfat, 4 g magnesiumsulfat och 1,4 g bikarbonat. 8 ml mjölksyra tillsatt i mäsken för att justera pH.fix1fix2fix3fix4fix5

fix6
Hopstand
fix7
Så här ser det ut ibland när man kyler.
fix8
Rehydrerade! *klapp på axel*
fix9
Bra idé…
fix10
… var det alltså inte.
Annonser

8 reaktioner på ”Bryggdag: Fördärvet DIPA

    1. Ja, jag har inte haft problem med oxiderade fulbruna IPA sen jag skaffade fat. Jag hävertar över ölen från hink till fat. Man kan spruta i lite CO2 i fatet först, och var noga med att hävertslangen är i botten. Då kommer ju vätskan hela tiden ligga under ett täcke av koldioxid när fatet fylls.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s