Min senaste dubbelIPA Danko Jöns är redo att utvärderas. Jag hade lite problem med att få den att klarna, trots att jag tillsatt gelatin. Den är ganska häftigt torrhumlad och första torrhumlingen skedde i princip i högkreusen. Detta är en tänkbar orsak till att den var väldigt disig i början. Men plötsligt hände det; den klarnade.
Danko Jöns hälls upp med ett fluffigt vitt skum som lägger sig sakta och efterlämnar fluffiga blaffor både på vätskeytan och på glaskanterna. Färgen är mörkgul, mot svagt kopparfärgad. Ölet är lite disigt men ändå ganska klart! Väldigt snyggt i glaset, ser nästan ut som en slarvigt filtrerad lager.
Det doftar barr, kåda, citron och apelsinskal och kanske lite lite kiss, på nåt sätt. När ölet är kall kan man känna alkoholhalten även i doften, men detta försvinner när temperaturen ökar något.
Kolsyran är lite stickig på tungan. Smaken är ganska stram. Kåda, besk grape, citronkarameller och lite alkohol. Slutet är kruttorrt och efterbeskan är rejäl. Kanske något för besk.
God DIPA, utan någon fjäskig fruktighet. Lite för icke-fruktig till och med. Jag saknar Simcoen, som jag nu inser är väldigt tongivande i mitt förra recept och även i exempelvis Nebuchadnezzar. Chinook funkade inte riktigt som ersättare.
En reaktion på ”Provsmakning: Danko Jöns (Pliny II)”