Provsmakning: Tjockisen

Jag är redan redo att publicera provsmakningen av Tjockisen. Anledningarna till att det gått så fort är två: för det första är detta min första öl som jag kolsyrat på fat. För det andra så smakade den så jävla gott när jag FG-kontrollerade den, så det verkar inte som den behöver lagras för att drickas.

Först och främst en utvärdering av jäsningen: Som ni kanske minns så försökte jag med denna bryggning testa om det som tillverkarna av torrjäst hävdar, nämligen att ingen syresättning av vörten krävs när man använder denna. Min imp landade på  OG 1.102 och jäste på en dryg vecka ned till FG 1.027. Efter ytterliggare en vecka låg den kvar på samma mätvärde. Jag har bryggt imperial stouts med lägre OG som jäst ut till ett högre FG, och de gångerna syresatte jag ordentligt. Det verkar alltså inte nödvändigt att syresätta vört med hög OG vid jäsning med torrjäst. Detta verkar emellertid vara en väldigt känslig fråga så jag lägger även in denna brasklapp: det kommer inte heller att skada att tillsätta syre till vörten! Det har också påpekats att, även vid användande av torrjäst, så kan det uppstå felsmaker vid jäsningen. Detta märker jag inte av i denna ölen, men så kan säkert ske.

Slutsats: Har du syresättningsmöjligheter, exempelvis rent syre med regulator och diffusionsten, go bananas! Det blir säkert bra. Men är du en person som kanske inte vill riskera att brygga en riktigt stark öl för att du inte har möjlighet att tillsätta rent syre, kör på! Det funkar fint. Det räcker med det lilla plaskandet som sker när du överför vörten till jäshink.

Så till själva provsmakningen av Tjockisen.

Ölen hälls upp med ett stort brunbeigefärgat skum. Skumkronan faller sakta och lämnar bara svaga skumgardiner på glaskanten. Efter en kvart sisådär så återstår det bara en liten ring vid glaskanten. Färgen på vätskan är svart. Inget ljus släpper igenom. Sjukt grann!

När man för snoken över glaskanten doftar det karamell och  fudgekola. Lite alkohol kan man också märka.

Vätskan är ganska tjock och kolsyran är låg. Väldigt mjuk och rund  i munnen, nästan en vadderad känsla. Smaken är choklad, kola, björnbärssylt, lite kaffe och alkohol. Den höga beskan hjälper till så att den inte blir för söt och kladdig utan balanserar upp smaken fint.

Detta är utan tvekan den bästa mörka öl jag bryggt och en av de bästa öl jag gjort över huvud taget, oavsett stil. Den kommer säkert bli ännu bättre med tiden och jag får akta mig för att inte dricka upp allt nu utan buteljera det som är kvar av fatet.

fix1fix2fix3

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s