Provsmakning: Speedtrial Saison/ Azaccason

fix3

Sent omsider är det dags för en utvärdering av min Speedtrial Saison eller Azaccason. Den har emellertid varit klar ganska länge nu och det är faktiskt näst sista flaskan som är med på bilderna.

Saisonen hälls upp med ett kritvitt fluffigt skum som lägger sig lite efter en stund och blir kompaktare och mer maränglikt. När man dricker ur glaset lämnas små fina skumgardiner på glasets kant. Färgen är gyllene och vätskan är ganska klar.

Doften är ganska jästig. Man känner lite peppriga toner och den lite skitiga doften som man ofta får av saisonjäst. Inte mycket humlearom att prata om.

Vätskan är ganska mjuk och kolsyran är medel. Jag hade önskat lite högre kolsyrenivå i den här!

Men nu kommer vi till det konstiga: I början smakade den här väldigt mycket som en saison, jästen ska ju vara ganska lik Saison Dupont i sin karaktär. Men efter att den kolsyrejäst längre (ca två veckor) så smakar den mer och mer som en god blonde. Tydliga gummifenoler och den lite sprittiga champagnekänslan man brukar få av saisonjäst går tillbaka. Väldigt god blonde är det i alla fall, men lik Duponten är den dessvärre icke. Jag har läst andra bloggar, t ex Ekstedt, som använt den här jästen med väldigt goda resultat, och inget märkvärdigt skedde när jag jäste den. Nåväl, det är en väldigt god öl som ju uppenbarligen har slunkit ner fortare än kvickt även om resultatet är något annat än vad som var planerat.

Och just det, något om humlen Azacca: Antagligen har jag fått tag i en sämre påse av den här humlen, för den smakar mer som en nobelhumle än en fruktig ”nya världen”-humle som den ska smaka. Några mangotoner har jag inte lyckats ens med lite tvång frammana när jag doftar eller smakar på den här. Jag har en påse till av den här, får se vad som händer med den när jag kör den i en APA/IPA. Men gissningsvis har Humlegården fått tag i en Azacca av ganska undermålig kvalitet.

fix1fix2fix3

 

 

Bryggdag: Välhumlad Lager

Efter pHjustering av mäsken

Efter många om och men fick jag ju till slut tag på en jäsningskyl, så att brygga en ny lager var ju något av en no-brainer.

Jag skulle gärna brygga en välhumlad lager som skulle kunna mäta sig med Mikkellers ”American Dream”. Förra årets försök blev ganska god men saknade ändå det där lilla extra. Jag tror mest detta beror på min ovana att brygga just lager, och ifjol åkte jag bort under stora delar av jäsningen så jag hoppas ha lite bättre koll på jäsningsprocessen denna gång.

Jästen blir samma som sist, Saflager w34/70 och dagen till ära fick jag om inte hjälp så i alla fall moraliskt stöd i Jacob, silvermedajör i SM för sin DIPA. Det blev några öl på vägen, vilket bland annat resulterade i extremt suddiga bilder. Så jag har försökt rädda de osuddigaste jag hittade. Kvaliteten på fotografen är också förklaringen till att stora delar av bryggprocessen inte återfinns på bilderna. Jag ber om ursäkt för detta, det är ju som bekant inte ett ovanligt problem i hembryggarsammanhang att man dricker lite för mycket av slutprodukten undertiden man tillreder sina nya alster.

Nåväl, bryggningen gick annars ganska smärtfritt. Jag och Jacob var rörande oense om hur mycket humle man skulle ha i. Jacob som kan betydligt mer än mig i dessa sammanhang (han hävdar dock motsatsen) hade såklart rätt, men det bryr jag mig inte om. It´s my beer and I hop if I want to. Jag propsade på ungefär det dubbla av vad Jacob ansåg. Vi hamnade någonstans mitt emellan. Så här efteråt så är jag nog inte fel ute, då OG blev 7 pinnar högre än beräknat (1.058 istället för 1.051), så det kan röra sig om en IPL istället för den lite lättare pilsner jag tänkte mig från början.

Denna enorma skillnaden i utbyte beror inte bara på att jag är ett mäskningsproffs utan snarare på att jag denna gång justerade pH i mäsken. Förra gången jag mätte pH i mäsken trodde jag att jag kunde mäta direkt i varm vört eftersom jag har en s.k. ”ATC” pH-mätare, men detta betyder bara att man kan kalibrera den vid olika temperaturer för att mäta pH korrekt i just den temperaturen. Det betyder alltså att jag skulle vara tvungen att värma upp min kalibreringsvätska till exempelvis 80 °C för att få en korrekt mätning där. Detta är inget som verkar särskilt smidigt, så då återstår alltså att kyla lite vört varje gång jag vill mäta pH. Detta gör man kvickt med sin drinkshaker i rostfritt.

Den här gången fick jag mäsk-pH 5.8 ungefär innan jag justerade med 5 ml mjölksyra. Detta visade sig vara i överkant, så då kastade jag i ett gram kalk. Nåväl, man lär väl sig det här. Mäsk-pH hamnade i alla fall till slut på önskade 5.3, vilket ska vara optimalt och antagligen därför fick jag närmare 85 % utbyte av malten.

Här kommer receptet, denna gång med kompletterande temperaturer.

Välhumlad Lager

Volym i hink: 20 L
OG: 1.058
FG: 1.012 (?)
SRM: 5,5 (Djupgul)
IBU: 40
ABV: ~6 %
Koktid: 90 minuter

Malt:

3 kg pilsnermalt
1,5 kg münchenmalt
0,5 kg carapils

Mäskades vid 66 °C i en timme

Humle:

20 g Simcoe och 20 g Centennial @20 minuter innan kokslut
20 g Centennial @ 5 min
30 g Simcoe och  30 g Centennial @ 0 min.
Torrhumlas med 50 g av vardera Simcoe och Centennial

Jäsningschema:

12 °C i 6 dygn
17-18 °C i en vecka (inklsuvie tre dagars torrhumling).
1 °C i några dagar.

 

Jäst: 2 påsar rehydrerar Saflager w34/70. Tillsattes då vörten var 12 °C.

Övrigt: pH justerat med 5 ml laktol och 1 g kalk.  3 g kalciumklorid och 3 g magnesiumsulfat tillsatt i mäskvatten. Jästnärsalt och protafloc tillsatt vid 20 minutersgivan.

 

fix1
Salter
fix2
Mäskning
fix3
Efter pH-justering av mäsken
fix4
Jacob tyckte hans öl var snyggare än min sletna BIAB-påse. Nåväl.
fix6
Påsen öppnas för att sköljas med mer varmt vatten
fix5
Jacob med sin hemmagjorda IPA. God! IPAn alltså.

 

Provsmakning: Fatamigräna

fix1

Fatamigräna, min Fatamorganaklon, är färdigkolsyrad och färdig att utvärderas.

DIPAn hälls upp med ett lågt vitt skum som stannar kvar och inte försvinner. Fina små skumgardiner lämnas på insidan när jag dricker ur glaset. Färgen är orange, åt solmogen apelsin-hållet. Den är verkligen lika disig som orginalet. Den disigaste öl jag bryggt tror jag. Omältad havre ihop med omältad vete och vetemalt gör uppenbarligen tricket. Eller ja, i kombination med att utelämna klarningsmedel då alltså.

Doften ger en rejäl humlekick när man för nosen över glaskanten. Ananas och citronskal. Lite spritig i doften när den är kylskåpskall. Detta försvinner dock efterhand som ölen stiger i temperatur.

Smaken är tropiska frukter i massor, mango, aprikospuré och citrus. Kolsyran är låg som önskat (4,5 g strösocker/ l) och vätskan är medeltjock. Ganska behaglig beska. Spritigheten kan även kännas i smaken men precis som doften så lägger sig denna efter att ölen tempererats något. Ganska fyllig och rund. God!

En smarrig DIPA som jag tycker blev ganska lik orginalet!

fix1fix3fix2

Bryggdag: Speed Trial Saison/ Azaccason

Life hack: Använd din gamla avlagda drinkshaker för att kyla lite vört snabbt under kranen för att kunna mäta preboil OG utan refraktometer

Jag lyckades klämma in en bryggning så här på måndagskvällen. Jag har sedan ett tag tillbaka planerat att brygga en saison med White Labs ”Belgian Saison Yeast Blend” men har velat lite vad jag skulle göra med den. Jag ville också testa en av mina påsar med Azaccahumle, så jag kombinerar dessa.

Jag tänkte först döpa denna saison till ”Azaccason” men när jag idag bryggde så tog jag massor av genvägar så hela bryggningen tog under fyra timmar från det att jag tog fram induktionsplattan. Så namnet blev istället  ”Speed Trial Saison”.

Det första jag gjorde för att snabba på det hela var att mäska in med varmt vatten från kranen (!). Det låter kanske obehagligt, men det tror jag bara är en gammal kvarleva från förr i tiden då det fanns risk att det varma vattnet löste ut smuts från ledningarna. Vi får se, detta kanske blir en giftig sak. Självklart går det fort att värma sitt mäskvatten om man börjar på 49 °C. Detta kapade en dryg halvtimme av tiden.

Det andra som sparade tid var att jag samtidigt som jag satte igång plattan för att värma mäsken till mashout värmde 6-7 liter vatten på spisen. Detta 90-gradiga vatten tillsatte jag mäsken så att jag direkt kom upp i utmäskningstemperatur (~75 °C). Jag struntade också i att laka ur påsen. Detta sparar tid, men försämrar så klart utbytet lite. Inget att rekommendera om man brygger en öl med hög OG, men för en sådan bruksöl som dagens bryggning innebär så är det OK.

Jag premiärade också min pH-mätare idag. Jag hade slut på kalciumklorid så jag struntade helt i vattenbehandling idag och tänkte testa vad mitt mäsk-pH blev. Det blev strax över 5,2 tydligen, vilket tydligen är jättekonstigt eftersom pilsnermalt inte ska sänka pH så mycket. Jag har ingen aning om varför det blev så.

Tillägg 2016-05-31: Tydligen är det så att pH-mätare, trots att det är en av typen ATC, måste kalibreras i rätt temperatur av för att kunna mäta varm vört. Detta förklarar varför pH verkade rätt när det inte borde vara det. Samma gäller alltså för pH-mätning i vört som för ”pre-boil gravity”, kyl vörten till rumstemp innan mätning. 

 

Receptet:

Speed Trial Saison/ Azaccason
Volym i hink: 19 L
OG: 1.056
FG: 1.006 (?)
SRM: 3,8 (Gul)
IBU: 40
ABV: ~6,5 %
Koktid: 90 minuter

Malt:

5 kg pilsnermalt

Mäskades vid 67 °C i en timme

Humle:

10 g Azacca @ 90 min
20 g Azacca @ 20 min
30 g Azacca @ 5 min
40 g Azacca @ 0 min.

Jäst: Belgian Saison Yeast Blend WLP 568 (förkultur)

Övrigt: Jästnärsalt och protafloc tillsatt vid 20 minutersgivan.

fix1
5 kg krossad pilsnermalt. I påse. På spis.

fix2

fix3
pH-mysterium
fix6
Dripp dropp.
fix4
Life hack: Använd din gamla avlagda drinkshaker för att kyla lite vört snabbt under kranen för att kunna mäta preboil OG utan refraktometer
fix5
Preboil-OG
fix8
Äckligt skum
fix9
Hela kalaset innan kok.
fix7
Humlegivor och en trevlig chiliplanta
fix10
OG-mätning

 

 

Prylar: Jäskyl

UT-200

Inte nog med att jag igår beställde en pH-mätare, som en skänk från ovan hittade jag ett lågt kylskåp i källaren på mitt jobb som skulle slängas. Det är ett inte så gammalt Husqvarna-kylskåp och verkar funka. Jag kopplade in det med min universaltermostat UT-200. Ett problem verkar jag dock ha med skåpet; det verkar inte vilja gå under 5 °C. Detta är i sig inget stort problem, det är mest att kallkrash tar lite längre tid. lagan-kylskap-med-frysfack-a-vit__0162301_pe317432_s4

Jag ska försöka se om man kan justera kylskåpets termostat. Jag har ingen större lust att behöva fibbla med sladdarna inuti skåpet för att koppla förbi den inbyggda termostaten. Mvh Icke-elektriker.

För er som undrar vad en universaltermostat gör: Man kopplar in den mellan vägguttaget och kylskåpets elkabel, se bild nedan. Termostaten har en sensor som man lägger inne i kylskåpet (fasttejpad på jäshink med isolering om det är ölets temp man vill mäta). Man ställer in kylskåpet på maxeffekt. Man ställer in sitt temperaturspann. Till exempel: max 12,4 °C och minst 10,5°C. Vad universaltermostaten då gör är att den stryper strömmen till kylskåpet om det blir för kallt och låter strömmen vara på om det är för varmt. Detta gör att man kan ställa in temperaturer som ligger över kylskåpets normala temperaturintervall. Exempelvis kan man då ställa in temperaturen 17 °C för att hålla ner den initiala jäsningstemperaturen när man jäser en ale.

fix15
UT-200
fix14
Isolerad sensor

Bryggdag: Fatamigräna

En stor jävla nollminutersgiva

Det har varit lite dåligt med bryggningar här hemma. Jag har inte haft tid och inte så mycket lust heller. Men plötsligt hände det; jag fick feeling.

Det som slutligen bryggdes var ett försök till en klon av en personlig favorit, Omnipollos Fatamorgana. Fatamorgana betyder tydligen hägring på flera olika språk.

Jag har bryggt ett försök till klon en gång tidigare (innan jag startade bloggen) och den klonen blev en god DIPA som inte alls smakade som Fatamorganan. Sedan dess har Omnipollo ”släppt” sitt recept på sin facebooksida. Det är dock inte mycket till recept att följa för de nämner inte kvantiteter av humlen, OG, FG eller några vattenbehandlingsdetaljer. Men de ger lite riktlinjer som man i alla fall kan försöka göra ett vettigt försök att sätta ihop ett recept av.

Som maltbas anger Fenok: ” 70 % pale ale, 10 % vetemalt, 10 % mältad och omältad havre och 10 % dextros”. Sockret ska tillsättas efter att högkreusen lagt sig. Jag ändrade lite i maltnotan. Dextros byter jag helt fräckt ut mot vanligt strösocker och jag bytte ut den mältade havren mot puffat vete för att hjälpa disigheten på traven.

De anger också att man ska sikta på IBU 60, men det är oklart om de menar bittergivan eller den slutgiltiga beskan i ölet. Jag är tveksam till att den totala beskan i ölet är 60 IBU, isåfall är det IBU uppmätt på laboratorium (dessa mätningar visar alltid att IBU är lägre i verkligheten än vad det beräknade IBU av ett bryggprogram visar). Jag valde i alla fall att lägga mig på en beräknad IBU av ungefär 100, Fatamorgana känns rejält besk när man dricker den.

Jag valde att inte vattenbehandla så sulfatigt som jag ibland gör på DIPA, det känns som att Fatamorganan har en ganska så fin rund kropp som kanske kan försvinna om man sulfatbehandlar för stramt.

Bryggdagen gick överlag bra. Jag gjorde en liten fuling och passade på att träffa en kompis på lunch under tiden jag mäskade. Mäskningen blev därför drygt två timmar lång och med ganska fallande temperatur på slutet, men det verkar ha gått fint.

Om ni undrar över min namnsättning av ölen så tyckte jag dels att det var ett sjukt bra namn och dels en av andledningarna till att jag bryggt så sällan på sistone, jag har haft ett ihållande sjok av migrän.

Min tolkning av receptet ser ut så här:

Fatamigräna
Volym i hink: 19 L
OG: 1.075 (utan sockret 1.062)
FG: 1.012 (?)
SRM: 5,5 (Gul)
IBU: 100
ABV: ~8 %

Kokades i 100 minuter.

Malt:
4,2 kg pale alemalt
0,6 kg vetemalt
0,6 kg strösocker
0,3 kg omältad havre
0,3 kg puffat vete

Mäskades i ca 2 timmar vid 66-67 °C

Humle:
25 g Columbus @ 90 min
20 g Centennial @ 45 min
40 g Citra @ 10 min
20 g Columbus @ 10 min
60 g Citra @ 0 min
40 g Centennial @ 0 min
20 g Columbus @ 0 min

30 g Columbus, 40 g Centennial och 100 g Citra som torrhumling

Jäst: 1 pkt rehydrerad Safale S-04

Övrigt: Jästnäring tillsatt sista kvarten i koket. (Ingen protafloc tillsatt). Vattenbehandlat med 2,5 g kalciumsulfat, 2,5 g magnesiumsulfat och 2,5 g magnesiumklorid.

fix1
En liten hutt med salter
fix2
Mäskning
fix3
En stor jävla nollminutersgiva
fix4
90, 45 , 10 och 0-minutersgivorna.

fix5

fix6
Humlegröd
fix7
Rehydrerar S-04 (aldrig använt tidigare)