Provsmakning: Välhumlad Lager

fix2

Blogg/bryggaktiviteten har under juli månad som många av er märkt varit obefintlig. Men nu börjar det i takt med att vädret blir sämre och sämre för varje timme suga i bryggtarmen, så idag har jag faktiskt köpt malt till nästa projekt. Mer om det inom den kommande veckan.

Min senaste lager är hur som helst redo för provsmakning. Eller rättare sagt, jag har redan nallat en stor del av den, men nu är det alltså dags för det officiella utlåtandet.

Det faktum att jag fick högre OG än vad jag förväntat mig och att den dessutom jäste ut fyra pinnar mer än jag räknat med gör att den här somriga saken blev en dryg procent starkare än vad jag tänkt mig. Eftersom den jäste ut till 1.010 så blir alkoholhalten ungefär 6,5 %. Detta är alltså mer åt IPL-hållet än vad jag först tänkt mig.

Lagern hälls upp med ett ganska lågt försiktigt skum som lägger sig fort och blir till en liten ring runt glaskanten. Färgen är ljust bärnstensfärgad och vätskan är ganska klar. Man kan se genom den men ett svagt dis från torrhumlingen syns.

När man doftar på ölet är känner man först färsk humle, lite citrustoner och malt. Smaken är först lite åt det syrliga hållet som övergår i lite brödig maltighet. Avslutet är väldigt torrt. Kolsyran är ganska försiktig, hade gärna haft lite mer.

Skillnaden mellan att jäsa samma recept med en alejäst och lagerjästen tycker jag främst är att det finns en slags ”gräddighet” i lagervarianten som saknas i IPA. Den blir inte heller lika fruktig och lite stramare.

Frisk, snygg och god!

Jag är betydligt mer nöjd med årets humlade lager än fjolårets version, och jag tycker att lagerkaraktären kommer fram bättre här. Min tanke med en ganska moderat alkoholhalt för att släcka törsten gick lite om intet, men det kan väl i ärlighetens namn vara strunt samma om det ska vara höstväder redan i början på augusti.

(Lägg gärna märke till den snygga växten i bakgrunden. Det är kärnor från en habanero-chili som jag slängde i en kruka bara för att testa.)

fix1fix2

 

Provsmakning: Speedtrial Saison/ Azaccason

fix3

Sent omsider är det dags för en utvärdering av min Speedtrial Saison eller Azaccason. Den har emellertid varit klar ganska länge nu och det är faktiskt näst sista flaskan som är med på bilderna.

Saisonen hälls upp med ett kritvitt fluffigt skum som lägger sig lite efter en stund och blir kompaktare och mer maränglikt. När man dricker ur glaset lämnas små fina skumgardiner på glasets kant. Färgen är gyllene och vätskan är ganska klar.

Doften är ganska jästig. Man känner lite peppriga toner och den lite skitiga doften som man ofta får av saisonjäst. Inte mycket humlearom att prata om.

Vätskan är ganska mjuk och kolsyran är medel. Jag hade önskat lite högre kolsyrenivå i den här!

Men nu kommer vi till det konstiga: I början smakade den här väldigt mycket som en saison, jästen ska ju vara ganska lik Saison Dupont i sin karaktär. Men efter att den kolsyrejäst längre (ca två veckor) så smakar den mer och mer som en god blonde. Tydliga gummifenoler och den lite sprittiga champagnekänslan man brukar få av saisonjäst går tillbaka. Väldigt god blonde är det i alla fall, men lik Duponten är den dessvärre icke. Jag har läst andra bloggar, t ex Ekstedt, som använt den här jästen med väldigt goda resultat, och inget märkvärdigt skedde när jag jäste den. Nåväl, det är en väldigt god öl som ju uppenbarligen har slunkit ner fortare än kvickt även om resultatet är något annat än vad som var planerat.

Och just det, något om humlen Azacca: Antagligen har jag fått tag i en sämre påse av den här humlen, för den smakar mer som en nobelhumle än en fruktig ”nya världen”-humle som den ska smaka. Några mangotoner har jag inte lyckats ens med lite tvång frammana när jag doftar eller smakar på den här. Jag har en påse till av den här, får se vad som händer med den när jag kör den i en APA/IPA. Men gissningsvis har Humlegården fått tag i en Azacca av ganska undermålig kvalitet.

fix1fix2fix3

 

 

Bryggdag: Välhumlad Lager

Efter pHjustering av mäsken

Efter många om och men fick jag ju till slut tag på en jäsningskyl, så att brygga en ny lager var ju något av en no-brainer.

Jag skulle gärna brygga en välhumlad lager som skulle kunna mäta sig med Mikkellers ”American Dream”. Förra årets försök blev ganska god men saknade ändå det där lilla extra. Jag tror mest detta beror på min ovana att brygga just lager, och ifjol åkte jag bort under stora delar av jäsningen så jag hoppas ha lite bättre koll på jäsningsprocessen denna gång.

Jästen blir samma som sist, Saflager w34/70 och dagen till ära fick jag om inte hjälp så i alla fall moraliskt stöd i Jacob, silvermedajör i SM för sin DIPA. Det blev några öl på vägen, vilket bland annat resulterade i extremt suddiga bilder. Så jag har försökt rädda de osuddigaste jag hittade. Kvaliteten på fotografen är också förklaringen till att stora delar av bryggprocessen inte återfinns på bilderna. Jag ber om ursäkt för detta, det är ju som bekant inte ett ovanligt problem i hembryggarsammanhang att man dricker lite för mycket av slutprodukten undertiden man tillreder sina nya alster.

Nåväl, bryggningen gick annars ganska smärtfritt. Jag och Jacob var rörande oense om hur mycket humle man skulle ha i. Jacob som kan betydligt mer än mig i dessa sammanhang (han hävdar dock motsatsen) hade såklart rätt, men det bryr jag mig inte om. It´s my beer and I hop if I want to. Jag propsade på ungefär det dubbla av vad Jacob ansåg. Vi hamnade någonstans mitt emellan. Så här efteråt så är jag nog inte fel ute, då OG blev 7 pinnar högre än beräknat (1.058 istället för 1.051), så det kan röra sig om en IPL istället för den lite lättare pilsner jag tänkte mig från början.

Denna enorma skillnaden i utbyte beror inte bara på att jag är ett mäskningsproffs utan snarare på att jag denna gång justerade pH i mäsken. Förra gången jag mätte pH i mäsken trodde jag att jag kunde mäta direkt i varm vört eftersom jag har en s.k. ”ATC” pH-mätare, men detta betyder bara att man kan kalibrera den vid olika temperaturer för att mäta pH korrekt i just den temperaturen. Det betyder alltså att jag skulle vara tvungen att värma upp min kalibreringsvätska till exempelvis 80 °C för att få en korrekt mätning där. Detta är inget som verkar särskilt smidigt, så då återstår alltså att kyla lite vört varje gång jag vill mäta pH. Detta gör man kvickt med sin drinkshaker i rostfritt.

Den här gången fick jag mäsk-pH 5.8 ungefär innan jag justerade med 5 ml mjölksyra. Detta visade sig vara i överkant, så då kastade jag i ett gram kalk. Nåväl, man lär väl sig det här. Mäsk-pH hamnade i alla fall till slut på önskade 5.3, vilket ska vara optimalt och antagligen därför fick jag närmare 85 % utbyte av malten.

Här kommer receptet, denna gång med kompletterande temperaturer.

Välhumlad Lager

Volym i hink: 20 L
OG: 1.058
FG: 1.012 (?)
SRM: 5,5 (Djupgul)
IBU: 40
ABV: ~6 %
Koktid: 90 minuter

Malt:

3 kg pilsnermalt
1,5 kg münchenmalt
0,5 kg carapils

Mäskades vid 66 °C i en timme

Humle:

20 g Simcoe och 20 g Centennial @20 minuter innan kokslut
20 g Centennial @ 5 min
30 g Simcoe och  30 g Centennial @ 0 min.
Torrhumlas med 50 g av vardera Simcoe och Centennial

Jäsningschema:

12 °C i 6 dygn
17-18 °C i en vecka (inklsuvie tre dagars torrhumling).
1 °C i några dagar.

 

Jäst: 2 påsar rehydrerar Saflager w34/70. Tillsattes då vörten var 12 °C.

Övrigt: pH justerat med 5 ml laktol och 1 g kalk.  3 g kalciumklorid och 3 g magnesiumsulfat tillsatt i mäskvatten. Jästnärsalt och protafloc tillsatt vid 20 minutersgivan.

 

fix1
Salter
fix2
Mäskning
fix3
Efter pH-justering av mäsken
fix4
Jacob tyckte hans öl var snyggare än min sletna BIAB-påse. Nåväl.
fix6
Påsen öppnas för att sköljas med mer varmt vatten
fix5
Jacob med sin hemmagjorda IPA. God! IPAn alltså.

 

Provsmakning: Fatamigräna

fix1

Fatamigräna, min Fatamorganaklon, är färdigkolsyrad och färdig att utvärderas.

DIPAn hälls upp med ett lågt vitt skum som stannar kvar och inte försvinner. Fina små skumgardiner lämnas på insidan när jag dricker ur glaset. Färgen är orange, åt solmogen apelsin-hållet. Den är verkligen lika disig som orginalet. Den disigaste öl jag bryggt tror jag. Omältad havre ihop med omältad vete och vetemalt gör uppenbarligen tricket. Eller ja, i kombination med att utelämna klarningsmedel då alltså.

Doften ger en rejäl humlekick när man för nosen över glaskanten. Ananas och citronskal. Lite spritig i doften när den är kylskåpskall. Detta försvinner dock efterhand som ölen stiger i temperatur.

Smaken är tropiska frukter i massor, mango, aprikospuré och citrus. Kolsyran är låg som önskat (4,5 g strösocker/ l) och vätskan är medeltjock. Ganska behaglig beska. Spritigheten kan även kännas i smaken men precis som doften så lägger sig denna efter att ölen tempererats något. Ganska fyllig och rund. God!

En smarrig DIPA som jag tycker blev ganska lik orginalet!

fix1fix3fix2

Bryggdag: Speed Trial Saison/ Azaccason

Life hack: Använd din gamla avlagda drinkshaker för att kyla lite vört snabbt under kranen för att kunna mäta preboil OG utan refraktometer

Jag lyckades klämma in en bryggning så här på måndagskvällen. Jag har sedan ett tag tillbaka planerat att brygga en saison med White Labs ”Belgian Saison Yeast Blend” men har velat lite vad jag skulle göra med den. Jag ville också testa en av mina påsar med Azaccahumle, så jag kombinerar dessa.

Jag tänkte först döpa denna saison till ”Azaccason” men när jag idag bryggde så tog jag massor av genvägar så hela bryggningen tog under fyra timmar från det att jag tog fram induktionsplattan. Så namnet blev istället  ”Speed Trial Saison”.

Det första jag gjorde för att snabba på det hela var att mäska in med varmt vatten från kranen (!). Det låter kanske obehagligt, men det tror jag bara är en gammal kvarleva från förr i tiden då det fanns risk att det varma vattnet löste ut smuts från ledningarna. Vi får se, detta kanske blir en giftig sak. Självklart går det fort att värma sitt mäskvatten om man börjar på 49 °C. Detta kapade en dryg halvtimme av tiden.

Det andra som sparade tid var att jag samtidigt som jag satte igång plattan för att värma mäsken till mashout värmde 6-7 liter vatten på spisen. Detta 90-gradiga vatten tillsatte jag mäsken så att jag direkt kom upp i utmäskningstemperatur (~75 °C). Jag struntade också i att laka ur påsen. Detta sparar tid, men försämrar så klart utbytet lite. Inget att rekommendera om man brygger en öl med hög OG, men för en sådan bruksöl som dagens bryggning innebär så är det OK.

Jag premiärade också min pH-mätare idag. Jag hade slut på kalciumklorid så jag struntade helt i vattenbehandling idag och tänkte testa vad mitt mäsk-pH blev. Det blev strax över 5,2 tydligen, vilket tydligen är jättekonstigt eftersom pilsnermalt inte ska sänka pH så mycket. Jag har ingen aning om varför det blev så.

Tillägg 2016-05-31: Tydligen är det så att pH-mätare, trots att det är en av typen ATC, måste kalibreras i rätt temperatur av för att kunna mäta varm vört. Detta förklarar varför pH verkade rätt när det inte borde vara det. Samma gäller alltså för pH-mätning i vört som för ”pre-boil gravity”, kyl vörten till rumstemp innan mätning. 

 

Receptet:

Speed Trial Saison/ Azaccason
Volym i hink: 19 L
OG: 1.056
FG: 1.006 (?)
SRM: 3,8 (Gul)
IBU: 40
ABV: ~6,5 %
Koktid: 90 minuter

Malt:

5 kg pilsnermalt

Mäskades vid 67 °C i en timme

Humle:

10 g Azacca @ 90 min
20 g Azacca @ 20 min
30 g Azacca @ 5 min
40 g Azacca @ 0 min.

Jäst: Belgian Saison Yeast Blend WLP 568 (förkultur)

Övrigt: Jästnärsalt och protafloc tillsatt vid 20 minutersgivan.

fix1
5 kg krossad pilsnermalt. I påse. På spis.

fix2

fix3
pH-mysterium
fix6
Dripp dropp.
fix4
Life hack: Använd din gamla avlagda drinkshaker för att kyla lite vört snabbt under kranen för att kunna mäta preboil OG utan refraktometer
fix5
Preboil-OG
fix8
Äckligt skum
fix9
Hela kalaset innan kok.
fix7
Humlegivor och en trevlig chiliplanta
fix10
OG-mätning

 

 

Prylar: Jäskyl

UT-200

Inte nog med att jag igår beställde en pH-mätare, som en skänk från ovan hittade jag ett lågt kylskåp i källaren på mitt jobb som skulle slängas. Det är ett inte så gammalt Husqvarna-kylskåp och verkar funka. Jag kopplade in det med min universaltermostat UT-200. Ett problem verkar jag dock ha med skåpet; det verkar inte vilja gå under 5 °C. Detta är i sig inget stort problem, det är mest att kallkrash tar lite längre tid. lagan-kylskap-med-frysfack-a-vit__0162301_pe317432_s4

Jag ska försöka se om man kan justera kylskåpets termostat. Jag har ingen större lust att behöva fibbla med sladdarna inuti skåpet för att koppla förbi den inbyggda termostaten. Mvh Icke-elektriker.

För er som undrar vad en universaltermostat gör: Man kopplar in den mellan vägguttaget och kylskåpets elkabel, se bild nedan. Termostaten har en sensor som man lägger inne i kylskåpet (fasttejpad på jäshink med isolering om det är ölets temp man vill mäta). Man ställer in kylskåpet på maxeffekt. Man ställer in sitt temperaturspann. Till exempel: max 12,4 °C och minst 10,5°C. Vad universaltermostaten då gör är att den stryper strömmen till kylskåpet om det blir för kallt och låter strömmen vara på om det är för varmt. Detta gör att man kan ställa in temperaturer som ligger över kylskåpets normala temperaturintervall. Exempelvis kan man då ställa in temperaturen 17 °C för att hålla ner den initiala jäsningstemperaturen när man jäser en ale.

fix15
UT-200
fix14
Isolerad sensor